De är så svårt att hålla ihop det ibland, man försöker och försöker men till slut så går bara inte. Alldeles för många tankar, besvikelser, känna en ständig klump av oro och ovisshet i magen suger nåt så in i helvete. Känns som det äter upp en innifrån och ut, för första gången på väldigt väldigt väldigt länge känner jag inte för att kliva upp på morgonen. Fy fan vad jag hatar att känna såhär, jag vet inte ens hur jag ska få rätsida på allt just nu? En grej jag vet är att jag absolut inte borde skriva om detta på min blogg men ja... jag måste få ur mig det på något sätt.

Önskar att jag vore 10 år igen.