Hejsan. Jag vaknade precis och har redan lite beslutsångest. Funderar på att åka och kika på en lägenhet men jag veeeet inte. Faan, känns som jag inte är meant för en lägenhet. Jag vet inte. Känns jobbigt. Någonstanns djupt, djupt inne i mig förstår jag väl att man inte kan bo hemma tills man ska köpa hus liksom men ibland känns det som det är det rätta för mig. Har aldrig bott i lägenhet i hela mitt liv och varje gång jag sovit över hos någon i en lägenhet och går därifrån drar jag upp tröjan över huvvet och försöker att inte synas?? Haha.. folkskygg tror jag det kallas. Det känns liksom som att alla ögon är på en när man är i stan, det är så skönt att komma hem tycker jag. Man kan gå ut och gå när man vill, klippa gräset, hålla fint omkring sig, inte trampa i äcklig hundskit, hästarna är typ fem meter ifrån en om man längtar efter dem, är det soligt och gött kan man bara slänga av sig kläderna och sola på altanen.. så himla göööööööööööööööööööött.

Faaan.. jag önskar att jag bara kunde vinna lite cash på en lott så jag kunde bo i HUS med en gång. Blä.


Skriver mer när jag inte är så virrig och tjurig. Puss.