Ibland när jag känner mig lost (som nu typ) så brukar jag läsa bloggar, läsa texter om kärlek, vänskap, smärta, sorg.. ja, ni vet, allt det där som tillsammans stavas l i v e t. 
För visst tusan är det så att ingen kan vara glad jämt, allt kan inte gå bra jämt eller vara lyckligt, rosa och glatt även om man önskar det så många gånger. Det måste göra ont ibland, kännas jävligt och hopplöst. Jag tror det iallafall, eller ja, just nu inbillar jag mig att det ska kännas såhär ibland för att man ska uppskatta motsatsen desto mer.

En tjej jag tycker skriver väldigt bra är michaela forni, jag vet, jag har tjatat om henne länge länge men det är något visst med hennes texter. 

"Det är läskigt säger jag och rycker på axlarna.

Han skrattar - vadå läskigt?

Ja, säger jag och gör en paus... Tänk om vi börjar tycka om varandra jättemycket så går det åt helvete.

Han svarar snabbt.

Ja tänk om? Men tänk om det inte gör det?

Jag tar ett djupt andetag.

 

För såhär är det. Man kan backa hur många steg som helst så fort någon annan tar ens ett myrsteg fram. Man kan ta upp händerna i protest och backa bakåt som om hela ens kroppsspråk säger att ta det jävligt lugnt nu, jag kom inte hit för att någon skulle ta mitt hjärta och långsamt köra ner en hel hands sylvassa naglar i det. Det har redan hänt för många gånger.

 

Så kan man göra.

 

Eller så springer man fram och hoppar upp gränsle och börjar skratta medan man kysser honom.

 

Det är ungefär som att välja mellan att alltid ha grå himmel eller välja strålande sol med risk för regn.

 

Ni fattar väl hur lätt det valet är va?"



Ibland måste man chansa, det kan gå åt helvete, det kan göra jävligt ont men att ha känslan att man aldrig prövade är nästan värre. Jag intalar mig det iallafall. Nä, nu ska jag gå ut och rida min häst sedan träna med elin. Hoppas ni har en fin dag i solen vänner!