Åh. Om två dagar får jag träffa min syster igen. Två dagar. Känns otroligt.
Kan verkligen inte förstå att det var en månad sedan hon stack till usa, tiden flyger verkligen förbi och jag har saknat henne nått fruktansvärt. Det är så jäkla lätt å missa vad en del människor betyder för en, vanliga grejer i vardagen som händer liksom, hon är ju den första jag ringer. Om vi inte ses varje dag så har vi iallafall ringt varandra typ minst 3 gånger. Fatta att jag har snookie-abstinens nu eller? God damn!! (ps. min syster kallas alltså snookie!!)

Ja. Hur som. Det var väl det jag kände att jag ville dela med mig av, finns inte mycket mer som är positivt att bjuda på är jag rädd. Hoppas ni mår bra!